Det är något som inte längre passar

Det är något som inte längre passar.
Och det går inte riktigt att ignorera längre.

Inte som ett plötsligt obehag, utan mer som en stillsam insikt som återkommer. Samma känsla, samma tanke, som försiktigt men envist gör sig påmind. Som att något i dig försöker få din uppmärksamhet – inte för att skapa oro, utan för att visa riktning.

Jag märker det i små saker just nu. I hur jag reagerar annorlunda än tidigare. I hur vissa sammanhang inte längre ger samma energi. I hur kroppen svarar snabbare än tanken, som om den redan vet vad som är i linje och vad som inte är det. Och det är just det som gör det svårt att bortförklara. För det handlar inte längre om att tänka sig fram till ett svar. Det känns redan.

Och kanske är det just där jag befinner mig nu. I ett mellanrum där något håller på att förändras, men där allt ännu inte har fått sin form. Där det gamla inte riktigt passar längre, men där det nya ännu inte är helt tydligt. Och även om det inte alltid är bekvämt att vara där, så finns det något väldigt ärligt i den här fasen.

För när något inte längre passar innebär det också att något behöver få släppa taget. Ett sätt att vara. Ett sätt att relatera. En version av mig själv som en gång var rätt – men som inte riktigt är det längre.

Och det är kanske just där skiftet sker. Inte i de stora besluten, utan i de små stunderna där jag stannar upp och faktiskt lyssnar. Där jag inte försöker pressa fram svar, utan istället tillåter det som känns sant att få ta lite mer plats.

Att erkänna, om så bara tyst för mig själv:
det här är inte längre i linje med mig.

✨Små steg. Stora skiften.✨