Jag märker att jag inte orkar bära allt längre

Jag har börjat märka det mer och mer. Nästan som en stilla men en alltmer tydlig förändring i mig själv. Att jag inte längre orkar bära allt på det sättet jag en gång gjorde. Förut gick det så automatiskt – att ta in, känna med, analysera, försöka förstå och ibland till och med ta ett slags tyst ansvar för sådant som egentligen aldrig var mitt från början. Det kändes som att gränsen mellan mig och omvärlden var suddig och att det på något sätt var MIN uppgift att hålla ihop det som kändes spretigt, tungt eller oklart. Inte bara för mig själv men även för människorna runtomkring mig.

Men något har förändrats. Inte över en natt, utan gradvis. Jag känner fortfarande mycket, kanske mer än tidigare, men idag väljer jag annorlunda. Jag märker allt snabbare när något landar i mig som inte riktigt hör hemma där. När något skaver. När kroppen blir tung utan tydlig anledning eller när tankarna börjar snurra kring sånt jag egentligen inte kan påverka. Och istället för att gå djupare in i det eller börja grotta i det, försöker jag att istället stanna upp. Inte stänga av, inte trycka bort – men heller inte öppna upp så allt ramlar över mig på en och samma gång.

Det är en balans jag fortfarande lär mig. Att vara öppen utan att vara helt "genomsläpplig" (om det nu ens finns ett ord som heter så?😅). Att bry mig utan att bära allt utanför mig själv. Att finnas där utan att förlora mig själv i processen. Och det här är inte alltid enkelt. För gamla mönster sitter kvar i kroppen längre än i tanken.

Men det som känns äkta och det som känns sant, det tar jag till mig. Som att jag håller på att kliva in i en annan version av mig själv, där min energi inte längre är något som ska delas ut per automatik - till allt och alla. Och där min energi är något jag får värna om.

Och kanske är det just där något nytt får börja växa. Inte i det jag gör mer av, utan i det jag istället väljer bort. Inte i att bli starkare utåt, utan i att bli tydligare inåt. Där jag inte längre behöver bära allt – för att få vara mig själv.

✨Små steg. Stora skiften.✨

💡Psst! Jag delar en enkel övning kopplad till det här senare i veckan.