Vad är det egentligen som händer med oss just nu?

Under den senaste tiden har jag lagt märke till något som många av oss nog känner igen. Människor runt omkring verkar kämpa mer än vanligt. Någon är utmattad. Någon annan balanserar på gränsen till att bli det. En tredje försöker bara ta sig igenom dagarna utan att tappa fotfästet helt. Det får mig ibland att stanna upp och fundera över vad det egentligen är som pågår.

Är det bara en känsla jag har eller finns det något större i luften just nu?

När jag börjar reflektera och titta lite närmare på hur livet ser ut i vår tid är det kanske inte så konstigt att många nervsystem går på högvarv. De flesta av oss lever i ett informationsklimat som våra hjärnor egentligen inte är byggda för att hantera - i alla fall inte den mängden. Nyheter, sociala medier, världshändelser, ekonomisk oro, tekniska förändringar och ett konstant flöde av intryck följer oss genom dagen. Våra fysiska kroppar är evolutionärt anpassade för att reagera på ett tydligt hot då och då. Inte för att registrera hundratals små signaler om osäkerhet varje dag - 24/7. För nervsystemet kan det därför kännas som om faran aldrig riktigt försvinner, utan nervsystemet står hela tiden i larmberedskap.

Samtidigt har arbetslivet förändrats i snabb takt. Tempot har ökat, systemen blivit fler och kraven mer komplexa. Många människor förväntas prestera, samarbeta, vara kreativa, vara tillgängliga och samtidigt hålla ihop livet utanför arbetet. I många roller tillkommer dessutom ett emotionellt ansvar – att ta hand om relationer, människor och situationer som kräver empati och närvaro. Det är ett arbete som sällan syns i kalendern men som tar mycket energi i längden.

En annan aspekt är att vi lever i ett samhälle där mycket ansvar har flyttats från strukturer till individen. När något inte fungerar tolkar många det som ett personligt misslyckande, trots att orsaken ofta är större än så. Resultatet blir att människor försöker lösa systemiska problem genom att pressa sig själva lite hårdare, lite längre, lite till. Varje dag.

Och mitt i allt detta pågår något mer subtilt. Många människor befinner sig i en inre omställning där gamla sätt att leva och tänka inte längre känns helt självklara, samtidigt som de nya riktningarna ännu inte har landat fullt ut. Att stå i ett sådant mellanrum kan vara mer krävande än man först tänker eller tror. Det skapar en känsla av friktion i livet, som om något håller på att förändras men ännu inte riktigt tagit form.

När kroppen till slut säger ifrån är det därför sällan en enskild sak eller orsak som ligger bakom. Ofta handlar det om summan av många små belastningar som byggts upp under lång tid. Kroppen försöker då göra det den är designad för att göra – signalera att något behöver justeras, att tempot kanske är för högt, att gränser saknas eller att livet behöver hitta en annan rytm.

I en tid där många människor bär mer än vad som syns på ytan försöker jag själv påminna mig om något jag egentligen redan vet, men som är lätt att glömma när det känns mycket: det är inte något fel på mig när det känns så här.

För jag kan också hamna där ibland. I känslan av att vara lite ur synk, lite mer trött än jag tycker att jag “borde” vara eller i en stilla undran över varför saker som tidigare känts enkla plötsligt kräver mer av mig. Och trots att jag förstår sammanhangen, trots att jag kan se helheten, så känns det ändå i kroppen.

Det är något med att leva i en tid där så mycket rör sig samtidigt. Det påverkar mer än vi tror. Inte alltid högljutt eller dramatiskt, utan mer som ett konstant brus i bakgrunden som vi till slut börjar reagera på, vare sig vi vill eller inte.

Och kanske är det just därför jag landar i samma insikt, om och om igen. Att det inte alltid handlar om att lösa, fixa eller förstå ännu mer. Ibland handlar det bara om att stanna upp mitt i allt och vara lite mer varsam med sig själv. Att ge sig själv lite mer utrymme. Att justera lite, istället för att pressa igenom.

För kanske är det inte vi som halkar efter.

Kanske är det livet som ibland går lite för fort.

✨Små steg. Stora skiften.✨